Nu blev det varmt som bara den helt plötsligt, ingen sol idag, men kvavt och hett, duntäcket har fått åka in i garderoben, och Basse flåsar och stånkar och stönar innan han hittar en någorlunda sval fläck att gona ner sig i för kvällarna. Och jag vrider och vänder mig mest hela nätterna, fönstret går heller inte ha öppet hur mycket som helst, då vi verkar ha haft turen att få ett getingbo utanför. Getingarna har lite svårt att navigera rätt alla gånger och har flera gånger vaknat av en geting som surrat i örat, jag är inte så förtjust i dessa söta små djur, tror grannarna vaknat av mina skrik några gånger och är lite orolig de ska ringa polisen. Jag ska försöka ordna ett myggfönster så jag kan ha vidöppet och mina grannar får lugnt och skönt nattetid :)

Råkade säga till nån häromveckan hur tur vi haft hela Basses liv, inga tasskador under hela hans liv... Varför lär jag mig inte att hålla tyst?

Nu har han skurit upp en flik i trampdynan vid handloven , som tur är så är det ju inte under tassen så han går och trampar på det hela tiden, men ute bland ris och buskar så blir det ändå så att han drar upp skadan hela tiden så den inte får läka ifred. Så just nu är det koppel och linda så skadan får vara orörd och läka. Som tur är så har han ju inte ont av den och spåra kan vi på på slät mark och träna kan vi ju till viss del. Kryp och lägganden får dock stå åt sidan tills det är läkt och spår får vi försöka undvika i den mest risiga terrängen, liksom uppletande. Springa kan han, det är ingen skada som dras upp av att han springer, så vi får väl se oss rätt lyckligt lottade iaf... *Peppar, peppar*, *kasta salt över axeln*...

Fast iofs så anser sig inte Basse vara någon lyckligt lottad hund som påtvingas ett stycke tratt så fort han måste vara ensam, men kan man inte låta skadan var ifred så får han ju skylla sig själv liksom...

Ha det bra och njut av sommaren och bada riktigt mycket

//Anna & Basse